nathalieroncevic

jag har så mycket tankar och funderingar hela tiden!
jag vet inte vad det är med mig, jag kan fan inte öppna mig för någon längre.
jag hade ett förhållande i 2 år.. det va helt underbart, att varje dag komma hem till sin älskade, att veta att klockan fyra kommer sin älskling och öppnar dörren, att varje morgon klockan sju skulle man få en puss på pannan innan han gick till jobbet!
att vet att sin kära alltid fanns där som en klippa, att man alltid fick luta sig mot axlen, att han alltid fanns är och höll om mig när jag va rädd och ledsen.

för ett årsen tog det slut, allt blev upp och ned.. allt förändrades så fort.. att inte längre ha nyckeln till våran lägenhet, att inte längre ligga i soffan och garva till that 70´s show tillsammans. att inte längre ha våra småbråk om vem som skulle ta disken..alla såna där små saker.. det är vad man saknar.

sen dess, sen mars förra året har jag liksom låst inne mig själv i min kropp. inte vågat komma ut..
för en gångs skull så kändes det bra? men vafan hände? vad gjorde jag för fel nu?
att något som känns så bra ska gå så snett, och sen inte få svar? det är så jävla jobbigt!

Jag har två fantastiska vänner! Therese och Jennifer!

Jennifer är helt galen, vi har inte känt varandra alls länge, men fyysatan vad grym hon är!
vi två är lika sjuka! vi är lite äckliga och galna båda två! det är så härligt! tycker om henne!

.. och therese, du har alltid ställt upp, du har alltid vart min lilla tjej som alltid funnits där!
du är helt underbar och jag älskarej!