du är bra.
att höra dig säga "jag känner inte dig längre nathalie" är som ett knivhugg i ryggen.
2år? vart tog dom vägen? vart tog min bästavän vägen?
jag är helt tom.
känns som jag har allt imot mig.
sen när ja tänker på alla bra stunder vi haft så ler jag, men gråter samtidigt.
jag kan inte sluta att skratta när jag tänker på när jag och bella
kom springandes in i våran lägenhet och sa att
polisen jagade oss, att vi hade snattat en glass på hemmakväll
och du gick på det varje gång, du va så söt!
första gången jag sa att jag älskade dig, vi skulle på bio, stog inne i ditt rum
och kramades och så kollade du på mig och sa att jag va den finaste du sett, och jag sa jag älskar dig.
ditt leende i den stunden ser jag fortfarande framför mig. Du sa att du inte hade vågar säga det till mig, för jag hade
snackat så mkt om hur jag tyckte det va speciellt.
första gången du sov hos mig och jag fick ta steget att pussa dig, du va så blyg, så himla söt.
jag har fått ta första steget med allt.
när vi skulle flyga till serbien, jag va livrädd och då satt och höll min hand hela vägen, och sa att allt kommer bli bra.
du va den killen jag hade spanat i sen mellanstadiet, jag va så kär i dig när jag va liten, och att du massa år efter det va min pojkvän, det va ju bara en dröm då!
du är ju min dröm, det går inte att ändra.
det är ofta jag vaknar upp jätteledsen.
det är ofta jag drömmer om dig, och vaknar ensam.
tänk att det längsta vi va ifrån varandra va en vecka. att när vi bodde ihop va vi ifrån varandra höst 2 dagar.
jag sov ensam två nätter i lägenheten. det är helt sjukt att detta är mitt förflutna?
du är min bakgrund? jag har inte dig längre?
vart tog simon och nathalie vägen? vi som trodde att vi skulle va tillsammans hela livet.
vi som hade våra stora planer. Kingstone och Saga, nu sitter jag här och ler igen, men gråter också.
jag saknar din röst när jag ska gå och lägga mig "godnatt älskling, du är bäst"
och din röst när klockan sju på morgonen, och en puss på pannan "jag älskar dig, och till jobbet nu"
eller att vakna halv sju av att hela lägenheten är tänd och du inte tog någon hänsyn till att jag låg och sov, satte på tvn och tände överallt.
det gör så jävla ont.. att inte längre se dörren öppnas klockan fyra varje dag av att du kommer hem från jobbet.
att inte ha någon att bråka med om vem som ska ta disken.
tänk när lukas(min hund) alltid satt i fönstret och såg din bil komma hem, han sprang alltid till dörren och viffta med svansen.
det är ofta jag fråga lukas, saknar du pappa, var är pappa? då blir han alltid helt överlycklig, lyfter på öronen och springer runt.
det va ju våran lilla bebis.
dom mysiga dagarna när vi ringde och sjukanmälde oss och låg hemma i sängen hela dagarna och kolla på that 70´s show, jag saknar det så sjukt mkt.
när du drog tag i mig på stan i april 2007 "jag vill snacka med dig nathalie, du har så jävla grym stil, du sticker ut, och det gillar jag"
båda va jätte fulla och jag minns hur glad jag va. du tog mitt nummer och jag väntade och väntade på att du skulle skicka sms.
så satt jag uppe på övervåningen, så hörde jag att jag fick sms, och ramla ner för trappan och sprang till telefonen, och det va från dig, då va jag lycklig!
